våldtagen

hemma hos mamma så känns det som att ingenting har hänt.
jag känner mig bara tom.

inte sådär förkrossad och upprörd som jag trodde att man skulle känna sig.
jag ropar inte efter hämnd, jag är inte ens särskilt upprörd.
jag är enbart tom, kall och frånvarande.

som ett tomt skal.

polisen som har blivit tilldelad mitt fall kontaktar mig och jag berättar lösryckt vad som hänt.
vi bokar en tid om en vecka så jag kan komma in på ett riktigt förhör när jag är tillbaka i göteborg.

jag blåser omkring som en dammtuss hemma hon mamma, sover mest delen av tiden och försöker att inte tänka på vad som hänt under resten.